I lördags morse tog jag min nya bil och packade in alla mina
grejer och lämnade stallet! Körde till Kardinya där Nicky och Mike bor! Det var sååå kul att se dem igen, och
surrealistiskt att plötsligt sitta i deras vardagsrum!
Vi åkte in till Fremantle (där jag ironiskt nog varit dagen
innan och köpt bilen, snacka om att ta en omväg!) och åt supergod lunch och
gick omkring på marknaden (inomhus).
Sen hade vi lite hemmahäng och jag passade på att ta en
springtur innan vi åkte in till Perth (Northbridge, den delen av Perth city som
är på andra sidan av järnvägen) för att äta på en Japansk restaurang. Där dog
jag mat-döden, YUM! Vi beställde ”shares” så att vi fick 5-7 bitar av alla
rätter (två av deras vänner var med) och varje rätt var sååååå god!! Typ som
lyx-sushi? Helt fantastiskt, Bonsai hette restaurangen (skriv på to-do-listan
mamma!).
På söndagen gick vi upp i ottan och förberedde dagens
dykäventyr! Jag har aldrig dykt utanför en arrangerad dykresa med ett företag
men jag kände mig inte alls så nervös, jag vet att Mike aldrig skulle göra
någonting som äventyrar livhanken (förutom det faktum att det finns vithajar
som simmar omkring utanför Perth då.. Hehe).
Deras äldsta son David var också
med! Det var rätt kallt i vattnet men jag hade en tjock våtdräkt så jag frös
inte så mkt. Vi hade två bra dyk, det första i ett ”grottsystem” fast det var
inte som att dyka in i en kolsvart grotta… Och det andra var grunt och väldigt
avslappnat. Jag kom upp med 140 bar kvar efter första dyket, så sjuuukt stolt
:D
Mellan dyken åt vi jättegod matsäck i en vik som hette
Parkers Point, där simmade det runt stora stingrockor på botten! Awh allt
smakar ju extra gott när man är utomhus!
Sen åkte vi hem, jag tog en promenad med Mike och Rusty och
lagade mig en omelett.
Var kvar hos dem i måndags då jag ägnade dagen åt att lata
mig, plocka oliver i Nickys trädgård, gå ut med Rusty och sen lagade jag tacos
till middag! Laaaazy day!
På tisdagen åkte jag till en mekaniker som hjälpt dem mycket
med deras gamla bilar och han var världens snällaste! Han fixade en del ”akuta”
grejer typ omkopplade något som orsakade att det kom ut ånga i ventilationen
(det var precis som du trodde pappa, en läcka någonstans) och bytte radiator
cap. Inte för att jag vet vad det är? Sen hade han ett pepptalk med mig och sa
att det inte alls var en dålig bil och att den skulle göra det jag ville ha den
till, den har en stark motor etc. Och så sa han att jag fick ringa näääär jag
ville om jag får problem, för hans flickvän är svensk och då kan hon förklara
för mig på svenska vad jag behöver göra! Hur snällt är inte det?!
Åkte därefter till Richards hus där Laura är, ca 1 h nordväst
från Kardinya, och här är jag nu! Har lite panik eftersom det tydligen är 25%
mer backpackers här än någonsin pga krisen i Europa så det är hård konkurrens
om jobben!
Vi försöker hitta jobb och kontakter innan vi åker neråt, men det
verkar svårt… Nu vet vi inte ens om vi ska åka neråt? Eller uppåt? Eller österut? Jag kanske får sälja bilen igen... *sliter mitt hår*
Men det är bara att hoppas på att det löser sig på något sätt. Det är väl en del av äventyret, att inte hela tiden veta nästa steg! Bra
övning för psyket om inte annat, hehe… (nej, jag tycker inte alls det är kul
egentligen!)
Har lite hemlängtan idag, men det är (förutom att jag saknar
att ha mina nära och kära i närheten) för att jag är stressad över att inte ha
ett jobb… Hemma vet jag ju att jag skulle få ett jobb ganska omgående, bara jag
vill…
Hejsvej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar