Aktse dag 3

Vår sista dag i Aktse, Micke begav sig ut på en långpaddling och jag vandrade runt lite på fjället bland alla höstfärger med utsikt över deltat ut från Rapadalen! I lä var det riktigt varmt och mysigt när himlen sprack upp och vädret gick från mulet och småregn till klart och soligt!

Vi hade bestämt att ses kl 12 så jag gick ner och väntade vid bryggan lite tidigare då det var en himla fin plats! 

Träffade då på en väldigt kelen och bestämd hund som höll mig sällskap tills jag verkligen fick lov att säga NEJ för att jag inte orkade klappa honom mer 😅

Micke kom tillbaka exakt 12.00, alltså på sekunden! Sjukt imponerande! Laddade med lunch medan stugvärdarna stängde ner Aktse-stugorna för säsongen. 

Nu var planen att ta oss och kajaken tillbaka hela vägen till bilen. Första biten paddlade Micke, sen möttes vi upp för att dra kajaken de 5 km genom skogen, och sedan skulle vi ev tälta och paddla sista biten dagen efter eller paddla sista biten på kvällen det var inte helt bestämt.

Så, etapp 1 inleddes. Jag hajkade ca 6 km genom skogen i super-tax-tempo och träffade på en Tysk stackars turist som lugnt gick på stigen och strosade. Han började prata med mig och var då tvungen att öka tempot till det tredubbla för att hinna med 😅 

Efter en dryg timme var jag framme vid bryggan där Micke redan packat på kajaken på kärran. Fulltankad med energi började jag dra ekipaget längs med grusvägen, drog på lite cirkelfysmusik i väskan och sen kunde inget få stopp på mig 😄

Efter några km blev vägen allt knöligare med stenar och vagnen som vi döpte till Ivanhoe pga tappert kämpande icke klagande började bågna. Så nästan uppe för den sista backen och 1 km från målen så gick vagnen sönder...

Som tur var så var vi bara ca 200 m från vattnet så vi bar ner kajaken dit:

Eftersom Micke haft en superfin paddling på morgonen så tyckte han att jag också skulle få uppleva detta! Så planen blev att jag skulle paddla 12 km över sjön Tjaktjajaure till dit vi lagt i kajaken några dagar tidigare. Allt såg superfint ut, kajaken var packad och jag var redo. Även om jag var rätt sliten efter tidigare dagarnas äventyr så tänkte jag att 12 km fin paddling klarar jag lätt 😎

Så blev det inte riktigt... Ganska snart så kom jag ut på öppnare vatten och vinden tilltog rejält vilket ledde till att vågorna blev höga och dessutom kom direkt från sidan. Jag kände hur trött jag var i armar och latsen och energin började sina efter flera timmars vandring och kajak-släpande... Jag såg på ganska långt håll att det inte såg jättekul ut - men tänkte väl lite naivt att det nog såg värre ut än det var.

Jag är inte supervan att paddla och har mest paddlat med sällskap, men tillräckligt har jag lärt mig av kajak-master-Micke för att lyckas undvika att välta i dessa vågor. Men det var inte helt bra så jag kände att jag var tvungen att ta mig i land snabbast möjligt innan situationen blev jävlig på riktigt. Jag var ca 1 cm från att bryta ihop när vågorna liksom tog kontroll över kajaken och sköt iväg den åt helt fel håll, och därpå serverade en ny vågattack. 

Efter att ha krigat mig in till närmsta land och fått upp kajaken ringde jag Micke - tack och lov hade vi nu telefonmottagning! Jag insåg då att jag var på det sämsta stället, typ 2 km från vägen och långt ifrån allt. På hela sträckan var det här det stället där jag typ inte kunde ta mig någonstans och ingen kunde ta sig till mig. Så jag satte mig i skogen och grinade lite, och sen fick jag helt enkelt hoppa i kajaken igen- ta mig ut i vågorna och paddla längre in i den vik där jag befann mig. För att komma närmre bilen, vägen, ja någonting!

Vid den blå pluppen var jag

Så jag paddlade så långt in jag kunde och drog återigen upp kajaken på land, men det var fortfarande för långt för att ta sig någonstans med kajaken så paddlingen skulle behöva fortsätta dagen efter. Klockan började bli mycket och det började skymma. Efter en del samtal, en tältuppslagning mitt bland massa smågranar och ett totalt psykhaveri (när jag kom på att jag dels är jävligt mörkrädd och dessutom hade mina öronproppar i sovsäcken som var i väskan som Micke hade med sig) så dök det upp en pannlampa i skogen. Tror sällan jag blivit så glad att se någon som då! Tyvärr så var det en 10 m bred fors som Micke fick kliva igenom för att komma hela vägen fram men då var det redan kolsvart ute så alternativet att gå runt var inte helt lockande.

Så blev det en middag och en kall natt i tältet mitt i ett träsk. Just då kände jag mig ganska less på äventyr om jag ska vara ärlig 🙃 Men ändå väääldigt glad att

- kajaken inte vält ute på sjön

- jag hade sällskap

- tanken på att få sova i en säng dagen efter

Jag sov väl kanske 3-4 timmar pga att vi bara hade en sovsäck (kommunikationsmiss), det var kallt och jag fick så ont i kroppen. Tror inte jag är skapt att sova på luftmadrass 😝 Så när jag vaknade dagen efter och tänkte att jag skulle jobba 7 timmar senare så kändes det ganska galet. Men Micke paddlade kajaken de 10 km som återstod, i höga vågor och rak motvind - vilken hjälte. Jag gick över forsen, till bilen och satt i den och häckade i två timmar. Sen körde vi till en camping i Jokkmokk, och så var sagan slut för denna gång! Puh!

Aktse dag 2

3.45 ringde min äventyrskompis larm men jag behövde bara gå upp för att besöka dass. Jag steg upp vid 5.30 med tanken att hinna till toppen av Skierfe innan vinden skulle tillta igen. Enligt stugvärdarna skulle man räkna med 7 timmar tur och retur vilket jag tyckte lät väldigt mycket, så i rask marsch (ompa bompa discotakt) travade jag upp mot toppen!

En del fotostop blev det, samt ett då jag nästan

klev på två ripor som satt och tjötade på stigen.

En fin tur upp men vinden hann jag inte före, dock uppe
på två timmar (nöjd!) och tog ett snabbt fotostop då mobilen nästan blåste ur
handen på mig. 

Åh denna ljuvliga känsla av att vara bland berg och
toppar och på väg någonstans. En riktig badbomb för tankar och funderingar!

På vägen ner mötte jag alla lite mer morgontrötta, som
jag sedan fick höra inte alls hade haft så blåsigt på toppen. Oh well, det var
värt ett försök och 4,5 h tog det inkl några stop!

Sov ett par timmar och sen kom en upplevelsehög extatisk
Micke tillbaka från sin förmiddagstur som inneburit att hämta kajaken och
paddla i typ 7 timmar. Hans störta mål var nu 1 - lunch 2 - få ut mig i
kajaken.

Det är tur man har någon som pushar iväg en för jag var
så sömnmosig och redan nöjd med min dag att jag då aldrig hade gett mig iväg
annars!

Men med en påse torrfoder i magen så var till att dra på
sig torrdräkten och promenera den kilometern från Aktse stugorna till
bryggorna. Sedan paddla in i deltar och upp mot Sarek!

Så otroligt magiskt jäkla dundervackert! Kände mig som en hobbit i Sagan om Ringen i 17 km och 3 timmar - paddlade till Sarekgränsen och vände. Dels för att man inte får paddla i Sarek, men också för att hinna tillbaka innan mörkret.

Fäller en tår för att det är så vackert

Här uppe var jag imorse!

Maxad dag full med intryck. Lite kortspel på det och sen sov en som en stock!

Sned bild men vad gör det om hundra år

Aktse dag 1

Tydligen hade vi försovit oss när vi vaknade 6.15, men med lite regn i luften störtade man inte ur tältet då. Det klarnade upp och frukostgröten serverades med egenplockade blåbär från Salto! Därefter var det packkaos delux innan vi begav oss de 5 km dit kajaken hade lagts upp kvällen innan.

Fortfarande helt hög på hösten här, hela skogens pastell och klar luft utan mygg!

Väl till kajaken började nu nästa projekt: dra kajaken 5 km på en liten kärra, till sjön Laitaure, så att det därefter ska gå att paddla i Rapadalen! Osäkert hur det skulle gå men det hade gjorts tidigare av ”någon på Internet” och en timme senare hade vi faktiskt nått bryggan som var vår destination utan några bekymmer (men lite trötta ryggar). Jag vill vidhålla att jag drog kajaken minst halva vägen, men dessa bilder finns dock inte på min kamera då jag var fullt sysselsatt med att bränna igenom skogen i torpedfart!

Väderprognosen var dock inte på vår sida med vindar som skulle öka under dagen och tillsist nå ca 35 m/s i byarna. Så ursprungsplanen att paddla den sista biten (vilket skulle bli i motvind) lades ner. Det blev istället en rask marsch genom skogen för att sedan däcka i stugorna vid Aktse. Vi hade tält och sovsäckar med men att sova (om det ens går?) ute i så stark vind är inte supernajs. Totalt ca 15 km varav 5 släpandes kajak, ändå en helt ok dagsetapp 😁 Träffade på lite trevligt folk i stugan och återhämtade oss inför en tidig start och en lång aktivitet dagen därpå, med denna fantastiska ”tavla” i bakgrunden

Aktse dag 0

När resans andra äventyr skulle börja befann jag mig på andra sidan sjön dit jag paddlat för att bo några dagar i STFs fjällstuga i Saltoluokta. Stolt packade jag nu kajaken själv och paddlade tillbaka, medan övriga gäster tog färjan - kändes som första dagen i skolan när man fick gå dit alldeles själv, så nöjd!

På andra sidan väntade Micke som varit iväg på andra äventyr medan jag jobbat och hajkat lite i närområdet. Eftersom blåsten gav med sig och sjön blev nästan klar beslutade vi att filma och fota lite innan vi åkte vidare. Ja, jag fick ju hoppa i våtdräkten och därpå ner i sjön. Som var ca 9-10 grader, och ansiktet ramlade nästan av! Men man ångrar aldrig ett bad, sådetså!

Plockade ihop oss in i bilen och körde ca 2 timmar till Jokkmokk. Sjukligt sugen på pizza som jag varit i två dagar blev jag fintad till en thairestaurang med löfte om friterad dessert, men en vårrulle och monsterportion senare så var jag mätt och belåten utan efterrätt.

Sen inhandla ca 1 kg choklad på ICA innan vi körde dryga timmen till parkeringen vid Måhkkål. Där kunde vi inte lägga i kajaken som planerat och fick ta en detour, men väldigt vacker är sjön Tjaktjaure!

Micke fick paddla 11 km och springa 5 km medan jag styrde bilen tillbaka och roddade med tältplats. 

Avrundade dagen med nudlar och sen var det nattinatti!

Ahkka dag 3

Dag 3 började strax efter midnatt. Med en hosta som väckte både mig själv och Micke, men som fick oväntat bra konsekvenser! Det är ganska ofta i livet som det man först ser som en olycka, är det som i slutänden tar en till de mest fantastiska platser/möten/upplevelser. Så medan jag låg och förbannade min billiga, läckande dunjacka så rullades dagens äventyr ut sig framför oss utan att vi då visste om det!

Så, när Micke kikade ut och meddelade att det var helt klart ute så var jag tvungen att rulla ur tältet för att kolla på stjärnhimlen, för att det är bland det bästa jag vet! Häruppe är det så klart att man kan se vintergatan, vilket är helt otroligt. Vi såg också svagt, tveksamt norrsken som för några sekunden glimmade till och blev starkt grönt - mitt första norrsken! 

Foto av Mikael Rödin, inte ok att sno denna bild!

Så innan vi somnade igen efter en timmes stjärnskådning samt lite stödutfodring i form av en Swebar med chokladbollssmak, föreslog planeringsavdelningen att vi skulle ge Ahkka en ny chans i gryningen. Dvs gå upp två timmar senare, eventuellt äta frukost och sen gå upp igen. Åtminstone till toppen av glaciären. Jag saknar förmågan att säga nej till äventyr, så även om min kropp redan då var lite trött efter en dags topptur så jag säger ja (!!). Somnar och sover en timme, vaknar när larmet går i en härlig pöl av chokladbollsgdregel. 

Vi beslutar att äta frukost, värma lite vatten att ta med i en flaska och sen hajka upp på glaciären. Idag ska vi INTE glömma att ta med något att äta, för det glömde vi nämligen dagen innan. Halvvägs upp på glaciären inser vi att vattenflaskan är kvar vid tältet. Vad ska man göra, i nödfall får vi väl äta snö?!

Fotat av mig med Mickes grymma kamera

Det är en jättefin tur upp, även om mina fötter ganska snabbt tackar för sig och checkar ut. På toppen är utsikten något alldeles extra, speciellt jämfört med dagen innan då vi såg ett tjugotal meter framför oss! Idag kan vi se långt in i Sarek!

We did it! Foto: Micke

Foto: Micke

Kontrasten mellan den kritvita snön och höstlandskapet!

Solsken och toppen av glaciären! 

På vissa ställen är det ganska djup snö, och den ligger över stenar så det är svårt att veta exakt vart man ska gå - skorna blir fulla med snö och man vill helst inte halka eller fastna i något hål :)

Vi hajkar ner igen och jag börjar nästan grina för att mina fötter är så kalla. Halvvägs ner för glaciären gör min ena stortå så ont att jag tänker att den ska ramla av, men sen kommer värmen tillbaka! Och när vi är tillbaka till tältet är bara en tå vit! 

Klockan är 9 och det bjuds på brunch-nudlar. Sedan packas campet ihop och jag hinner softa en halvtimme i sovsäcken för att få liv i den vita tån innan vi beger oss ner för berget mot våra kajaker igen.

Ganska direkt efter platån där vi haft vårt camp är det en snötäckt bit på ca 200 m som är jättebrant och snorhal och jag ser mig själv glida ner på rygg i 250 km/h. Vi får plocka upp stegjärnen och då minsann går det som en dans att gå rakt ner för den branta, hala snön! Helt underbart!

Efter ett dygn uppe bland gråsten och snö så är det återigen en chock för ögonen med allt det färgglada! Vi får slåss lite med skogen för att komma tillbaka till kajakerna och väl där så börjar det regna. Mycket. Klockan är då runt 14 och vi har inte ätit något sedan kl 9. Och hajkat i ca 6-7 timmar. Kanske inte min ljusaste stund i livet och min torrmatpåse ska ta 15 (!!!) minuter att bli klar?! Helt absurt 😀 Medan vi äter så vänder också vinden, så sjön som såg helt stilla ut när vi gick ner blir vågig och stökig.

Efter att ha varit ute i knappt två dygn i kyla, regn och snålblåst så är allt jag kan tänka på att få komma in och bli varm och torr! Så jag frågar Micke om han tror att jag kommer klara att paddla i rådande väder och han säger tveklöst ja. Alternativet är att vänta ut vädret och det har jag absolut inte lust med -så jag tänker att då klarar jag det väl! 

Först väldigt rädd och orolig, sen lite mindre rädd och orolig. Jag har en proffspaddlare med mig som ger mig lite tips och som jag vet kommer hjälpa mig om jag går runt. Men jag är på helspänn hela vägen tillbaka för jag har ingen lust att bli blöt (även om jag har torrdräkt så blir man kall) och behöva krångla mig upp i kajaken - jag vill tillbaka till land och till bilen och en säng! 😄

Här kommer ni snart att få se en ascool bild på mig som paddlar i en storm 😎

Det tar ungefär en timme att paddla över och när vi är nästan i hamn så kommer en helikopter. Under sig har den något som hänger i en lång lina och jag funderar om de skickat sjöräddningen till oss? Men när de kommer närmre så ser jag vad det är... En ÄLG som hänger i bakbenen under helikoptern! Den är död såklart och de flyger nästan rakt över huvudet på mig och efter en sån sjukt lång dag, en tuff paddling och en trött kropp och knopp så känns det bara så himla knäppt att det nu kanske kommer ramla ner en älg i huvudet på mig. Men det gör det såklart inte, herregud en jägare skulle aldrig TAPPA en älg i sjön? Helikoptern åker tillbaka två gånger till och hämtar ytterligare två älgar. Jag får otrevliga flashbacks till när vi drog döda kossor i bakbenen bakom bilen, på stationen i Australien. Det här är nog så nära den Australiensiska outbacken jag kommit på väldigt länge!

Sen väl i land, urpackade och ihopplockade in i bilen igen så behöver vi ta vägen någonstans. Det kryllar inte precis av boendealternativ såhär långt upp och jag har sett att det finns ett ställe, men som på Internet ser otroligt dyrt ut och som inte går att boka. Men vi siktar på att köra dit och hoppas att de har öppet. Att sova en natt till i ett tält känns där och då likställt med tortyr 😆 

Vi kliver in på detta boende efter att ha kört ca 45 minuter. Jag är så kall och trött och sliten och när det finns rum att boka för ett vettigt pris så känns det som att högsta vinsten är vunnen! Helt underbart, och så var Ahkka-äventyret till sin ände!

Ahkka dag 2

Vaknade upp vid 6-tiden till denna vy, och en väldigt taggad person i sovsäcken bredvid som direkt när jag öppnade ögonen undrade om jag var redo att dra igång dagen 😏 Ni som tycker att jag är för morgonpigg - här har jag mött min överman!

Lite kul är att den jägare som lovat rädda oss ur vågorna kvällen innan, kommer puttrande med sin båt och går i land ca 20 meter ifrån vår tältplats vid 6-snåret på morgonen. Byter några ord och frågar om vi sett någon älg 😅

Med grötfrukost i magen så packades lägret snabbt ihop och väskorna proppades fulla med isyxor, stegjärn, extrakläder, rep och choklad innan vi påbörjade turen upp mot vårt planerade "basecamp".

Jag tog med mig en liten vattenflaska med vatten i smyg, tydligen får man inte bära vatten på fjället för man ska dricka ur bäckar men jag har lite trygghetsbehov av att alltid ha vatten med mig så jag brukar smyga ner en flaska någonstans. 😇

Min väska vägde väl ungefär 50% av Mickes väska men jag vart ändå helt slut av att gå uppför med packning. Men en fot framför den andra så kommer man fram tillslut! Och vilket otroligt vackert landskap med alla höstfärger, det här var första riktiga dagen ute och ögonen gjorde nästan ont av allt det röda, orangea och gula! 

Väl uppe så gjorde vi basecamp mellan två små bergssjöar. Det färgglada höstlandskapet var nu utbytt mot sten, sten och mera sten och så lite snålblåst på det! Nytt fokus: Ahkkatoppen. Jag blev ordentligt insäkrad med knopar och karbinhakar och diverse coola reptrix, för mellan oss och Ahkka låg en glaciär som först skulle korsas. Slutligen fick jag på mig ett par stegjärn och sen kände man sig som Rambo - ingenting kan stoppa en med dessa!

Det var lite brant ibland, som tur var slapp jag bära någonting mer än mig själv! Vi klättrade mestadels i moln/dimma och såg inte så mycket mer än vitt, vitt och vitt.

Efter att ha klättrat genom ca 400 m snöklädda stenmassor så kikade solen fram! Och det snöade. Men nu var vi nära toppen - och jag hade känsel i ungefär 4 % av mina fötter :)

När vi väl var uppe så såg vi ungefär halvmycket, Ahkka är också en dubbeltopp och för att komma till den andra toppen behöver man klättra förbi ett mycket brant parti. Som tur var så ville ingen av oss göra det utan var nöjda att stanna på första toppen 😎

Att umgås med en fotograf. 

Ser ni isyxan? 💪 Foto: Mikael

Sen vände vi tillbaka ner och kom ganska snart ut ur molntäcket och kunde njuta av landskapet som bredde ut sig framför våra fötter!

På väg tillbaka på säkert avstånd! Foto: Mikael

Summering dag 1 Ahkka:

Hike upp till basecamp 2,5 h

Hike upp till Ahkka ca 2 h

Hike ner från Ahkka ca 1,5 h

Sen fick vi äta middag, spela lite kasino och somnade därefter ovaggat orimligt tidigt inbäddad i väldigt mycket dun!

Ahkka dag 1

Efter en lång resa upp, med ett stopp i Arvidsjaur för att sova, kommer vi äntligen fram till Laponia (här ingår Sarek och ett flertal andra naturreservat där vi kommer hänga kommande veckor).

Bil fulladdad för äventyr

Vi har kört en bit som ni kan se!

Ansvarig för planering (med svart bälte i det) är Micke som ivrigt kollar väderleksrapporterna och justerar planen ungefär fyra gånger om dagen beroende på väder och vind. Eftersom vi äventyrat ihop några gånger nu har jag vant mig - så jag ställer inte in mig på vad som kommer ske innan jag sitter i en båt/står vid en bergsfot 😅

Tillslut kommer vi fram till ett vägskäl där ett beslut måste fattas. Vänster - hoppas på att Ahkka kommer att behandla oss väl, eller köra ett säkert kort och ta en lugnare helg nära Stora Sjöfallet till höger.

Valet faller på Ahkka. Baserat på att vädret ser ut att bli OK, och väntar vi en vecka kan det bli helt skit.

Vy från Kebnats där vi stannade på vägen till Ritsem

Så vi fortsätter köra ca 45 minuter på en liten rasslig väg tills vi kommer fram till Ritsem. Ritsem är en liten hamn där det går båtar till Ahkka-stugorna, men den säsongen är slut för i år. Vi träffar på några lokalboende som alla ser lite smått chockade ut när vi berättar att vi ska paddla över. Tydligen blir sjön väldigt stökig när det blåser, men det rör inte planeraren i ryggen och jag litar på honom så vi packar av kajakerna från bilarna och pressar in all packning i dem och gör oss redo att ta oss över de ca 10 km. 

Det är jaktsäsong här så de som bor här åker iväg med små motorbåtar för att komma till sina jaktmarker. En av dem lovar att komma och rädda oss med sin båt om det blir för vågigt, vilket känns bra :) 

Paddling med utsikt över passet vi ska gå igenom

Så, efter att ha blivit smått uppskrämd av Lappländska jägarkåren är det en förvånansvärt enkel paddling över. Micke har lånat en splitterny kajak till mig och den är sjukt lätt och också väldigt snabb - tjohoo! 

Cool tjej som paddlar, fotad av Mikael Rödin

Paddlingen tar ca 1,5 timme och utsikten är höga berg klädda i höstfärgerna gult och orange. Otroligt vackert! 

Väl iland börjar det regna såpass att Micke galopperar iväg mellan älgskitar och småbjörkar för att i blixtens hastighet dra upp tältet. Så där blev vi kvar för natten!