Ahkka dag 3

Dag 3 började strax efter midnatt. Med en hosta som väckte både mig själv och Micke, men som fick oväntat bra konsekvenser! Det är ganska ofta i livet som det man först ser som en olycka, är det som i slutänden tar en till de mest fantastiska platser/möten/upplevelser. Så medan jag låg och förbannade min billiga, läckande dunjacka så rullades dagens äventyr ut sig framför oss utan att vi då visste om det!

Så, när Micke kikade ut och meddelade att det var helt klart ute så var jag tvungen att rulla ur tältet för att kolla på stjärnhimlen, för att det är bland det bästa jag vet! Häruppe är det så klart att man kan se vintergatan, vilket är helt otroligt. Vi såg också svagt, tveksamt norrsken som för några sekunden glimmade till och blev starkt grönt - mitt första norrsken! 

Foto av Mikael Rödin, inte ok att sno denna bild!

Så innan vi somnade igen efter en timmes stjärnskådning samt lite stödutfodring i form av en Swebar med chokladbollssmak, föreslog planeringsavdelningen att vi skulle ge Ahkka en ny chans i gryningen. Dvs gå upp två timmar senare, eventuellt äta frukost och sen gå upp igen. Åtminstone till toppen av glaciären. Jag saknar förmågan att säga nej till äventyr, så även om min kropp redan då var lite trött efter en dags topptur så jag säger ja (!!). Somnar och sover en timme, vaknar när larmet går i en härlig pöl av chokladbollsgdregel. 

Vi beslutar att äta frukost, värma lite vatten att ta med i en flaska och sen hajka upp på glaciären. Idag ska vi INTE glömma att ta med något att äta, för det glömde vi nämligen dagen innan. Halvvägs upp på glaciären inser vi att vattenflaskan är kvar vid tältet. Vad ska man göra, i nödfall får vi väl äta snö?!

Fotat av mig med Mickes grymma kamera

Det är en jättefin tur upp, även om mina fötter ganska snabbt tackar för sig och checkar ut. På toppen är utsikten något alldeles extra, speciellt jämfört med dagen innan då vi såg ett tjugotal meter framför oss! Idag kan vi se långt in i Sarek!

We did it! Foto: Micke

Foto: Micke

Kontrasten mellan den kritvita snön och höstlandskapet!

Solsken och toppen av glaciären! 

På vissa ställen är det ganska djup snö, och den ligger över stenar så det är svårt att veta exakt vart man ska gå - skorna blir fulla med snö och man vill helst inte halka eller fastna i något hål :)

Vi hajkar ner igen och jag börjar nästan grina för att mina fötter är så kalla. Halvvägs ner för glaciären gör min ena stortå så ont att jag tänker att den ska ramla av, men sen kommer värmen tillbaka! Och när vi är tillbaka till tältet är bara en tå vit! 

Klockan är 9 och det bjuds på brunch-nudlar. Sedan packas campet ihop och jag hinner softa en halvtimme i sovsäcken för att få liv i den vita tån innan vi beger oss ner för berget mot våra kajaker igen.

Ganska direkt efter platån där vi haft vårt camp är det en snötäckt bit på ca 200 m som är jättebrant och snorhal och jag ser mig själv glida ner på rygg i 250 km/h. Vi får plocka upp stegjärnen och då minsann går det som en dans att gå rakt ner för den branta, hala snön! Helt underbart!

Efter ett dygn uppe bland gråsten och snö så är det återigen en chock för ögonen med allt det färgglada! Vi får slåss lite med skogen för att komma tillbaka till kajakerna och väl där så börjar det regna. Mycket. Klockan är då runt 14 och vi har inte ätit något sedan kl 9. Och hajkat i ca 6-7 timmar. Kanske inte min ljusaste stund i livet och min torrmatpåse ska ta 15 (!!!) minuter att bli klar?! Helt absurt 😀 Medan vi äter så vänder också vinden, så sjön som såg helt stilla ut när vi gick ner blir vågig och stökig.

Efter att ha varit ute i knappt två dygn i kyla, regn och snålblåst så är allt jag kan tänka på att få komma in och bli varm och torr! Så jag frågar Micke om han tror att jag kommer klara att paddla i rådande väder och han säger tveklöst ja. Alternativet är att vänta ut vädret och det har jag absolut inte lust med -så jag tänker att då klarar jag det väl! 

Först väldigt rädd och orolig, sen lite mindre rädd och orolig. Jag har en proffspaddlare med mig som ger mig lite tips och som jag vet kommer hjälpa mig om jag går runt. Men jag är på helspänn hela vägen tillbaka för jag har ingen lust att bli blöt (även om jag har torrdräkt så blir man kall) och behöva krångla mig upp i kajaken - jag vill tillbaka till land och till bilen och en säng! 😄

Här kommer ni snart att få se en ascool bild på mig som paddlar i en storm 😎

Det tar ungefär en timme att paddla över och när vi är nästan i hamn så kommer en helikopter. Under sig har den något som hänger i en lång lina och jag funderar om de skickat sjöräddningen till oss? Men när de kommer närmre så ser jag vad det är... En ÄLG som hänger i bakbenen under helikoptern! Den är död såklart och de flyger nästan rakt över huvudet på mig och efter en sån sjukt lång dag, en tuff paddling och en trött kropp och knopp så känns det bara så himla knäppt att det nu kanske kommer ramla ner en älg i huvudet på mig. Men det gör det såklart inte, herregud en jägare skulle aldrig TAPPA en älg i sjön? Helikoptern åker tillbaka två gånger till och hämtar ytterligare två älgar. Jag får otrevliga flashbacks till när vi drog döda kossor i bakbenen bakom bilen, på stationen i Australien. Det här är nog så nära den Australiensiska outbacken jag kommit på väldigt länge!

Sen väl i land, urpackade och ihopplockade in i bilen igen så behöver vi ta vägen någonstans. Det kryllar inte precis av boendealternativ såhär långt upp och jag har sett att det finns ett ställe, men som på Internet ser otroligt dyrt ut och som inte går att boka. Men vi siktar på att köra dit och hoppas att de har öppet. Att sova en natt till i ett tält känns där och då likställt med tortyr 😆 

Vi kliver in på detta boende efter att ha kört ca 45 minuter. Jag är så kall och trött och sliten och när det finns rum att boka för ett vettigt pris så känns det som att högsta vinsten är vunnen! Helt underbart, och så var Ahkka-äventyret till sin ände!