And back again...

Precis som när det är dags att åka iväg hemifrån så är det en såndär härlig ångestblandad cocktail i kroppen när det är dags för hemresa. Allt känns så hemtamt här nu, så kanske är det dags att åka innan det blir vardag och tråkigt ;-) 

Känns som att varje dag har haft något speciellt, även om jag i vissa stunder längtat hem lite för mycket (comfort zone error)!

Som vanligt när jag ska summera en resa så landar det i människorna jag mött - utan dem inga upplevelser att dela, inga skratt, inga påhitt, ingen substans! Är så tacksam att jag träffade på J+J så tidigt och fick hänga med dem nästan hela resan! Och att M+A smidigt kom in i finalen och var ett förträffligt umgänge när jag annars skulle gråtit mig till sömns av saknad :') Svenska grabbarna på hostelet gjorde att det liksom blev som en liten familj på Wave trotter, och att stan i sig är relativt liten så att man springer in i folk lite varstanns gör ju också sitt :)

Jag hade bestämt mig efter min förra långresa att aldrig mer åka själv, men efter den här resan får jag nog återgå till att det är riktigt fett att åka själv! Man är aldrig ensammare än man gör sig :) Fast... Jag ska hålla mig hemma nu ett tag, och nästa resa känner jag blir till snö? Kanske en resa till någon fjälltopp eller alp? :)

Igår kväll körde jag + M + A ett sista pass på stranden! Fantastiskt att jag fått köra så många pass tillsammans med andra burpees-älskare (haha!)! 

Sen var vi + grabbarna (till höger) ute och åt men Zula var stängt för det var lördag :'( men vi hittade god mat ändå - tur!

Ja, vad ska jag säga... Som Herman på hostelet sa; "so you're going home? Such a waste on a nice tan" haha!

Under fyra år har jag nu flaxat hit och dit över jordklotet. När jag började resa var jag en rädd skit som försökte hitta mig själv, och det är häftigt att märka skillnaden på hur jag upplever att jag är som människa då och nu! Jag vågar vara mig själv så mycket mer nu, och det känns som att det som skapas blir så mycket mer äkta när man inte håller på att spela massa spel och vara någon tillrättalagd vilsen version av sig själv!

Sen känner jag som ofta när jag inte är i skolan, att det är hemskt skönt att få ett kvitto på att jag inte är socialt efterbliven utan faktiskt funkar helt ok med de flesta människor, att folk tycker om en och vill hänga med en! Vilket är undantaget på skolan, den lilla bubblan där jag spenderar 85% av mitt liv.. Empowering... Men bara 32 skoldagar kvar! May the force be with me!