Igår fick jag virk-cravings, ägnade typ 2 timmar åt att försöka hitta garn i denna turisthåla. Tillslut hamnade jag utanför en sybutik (där en kan sy upp smokings och klänningar osv) där jag försökte se om det kunde finnas hopp.
Slutade med att mannen (ca 60 år) som ägde butiken erbjöd sig att köra mig till Kuah (storstan på ön) dagen efter, där han brukade göra sin inköp. Tvekade som f-n på om jag skulle ignorera hans förslag, men samtidigt så känns det så himla tråkigt om världen ska vara en plats där vänlighet och hjälpsamhet ska skrämma en?
Jag bestämde mig för att säga att jag skulle träffa min manliga vän klockan 12, i fall han nu trodde att jag var helt ensam (på vissa är det ju tyvärr bara den taktiken som kan få dem att backa undan).
Sagt och gjort, kl 10 for vi iväg och jag fick se massor av ön som jag skulle missat annars! Han var snäll och inte alls lika påig som den jobbiga gubben i Male (Maldiverna) men jag försökte prata mest om hans barn (i min ålder) samt informerade om min vän.
Vilket jag, kanske inbillat, tror fick honom lite spak.
Fick mitt garn iaf! Och se den stora örnen :D
 |
| Här är Langkawi, hit åkte vi, 2 ggr stooor örn! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar