[tidsinställt inlägg som inte funkade :P]
Som alltid när det handlar om årssammanfattningar så måste
en ju börja med att påpeka att året gått otroligt fort – samtidigt som det
ibland känts som att en dag varit flera veckor lång!
När jag lämnade Sverige så visste jag inte exakt hur länge
jag skulle bli borta, det fick bero på vad som hände. Min stora vision var att
få uppleva livet som Jillaroo; jaga boskap till häst och uppleva livet i ”the
outback”!
Jag ville också prova på en vardag där arbetet inte bara var tankekraft och knapprande på tangenter - jag ville sjunka ner i min säng efter en arbetsdag och vara helt slut av fysiskt arbete snarare än deprimerad av uttråkning.
Jag ville också prova på en vardag där arbetet inte bara var tankekraft och knapprande på tangenter - jag ville sjunka ner i min säng efter en arbetsdag och vara helt slut av fysiskt arbete snarare än deprimerad av uttråkning.
Nu med facit i hand så kan jag konstatera att jag fått min
dröm uppfylld – och mer därtill! Jag känner mig oerhört lyckligt lottad som
haft möjligheten att tillbringa så pass mycket tid i de lite mer avlägsna
delarna av landet, och uppleva en livsstil som inte existerar hemmavid. Min
kropp har fått utstå en hel del stryk och fysiskt arbete så att det räcker och
blir över! Lagom är bäst, tror jag blir min paroll framöver ;)
Under året har jag till stor del bott med och hemma hos
olika familjer. Att få komma så nära inpå och ta del av andra familjers vardag
är väldigt, väldigt intressant. Det har fått mig att fundera en hel del kring
min egen uppväxt och hur jag ser tillbaka på och värderar (och har värderat) den. Hur coolt är
inte det?
Jag har träffat en hel del människor varav en del förhoppningsvis
kommer vara mina vänner för en lång tid framöver. Det är till stor del
människorna som en möter, som gör hela resan! Både mina reskamrater,
couchsurfingskompisar, min ozzy-familj, ägarna av hostelet i Maffra, diverse
löst folk som jag träffat på olika hostel, på fårstationen och på bussar, tåg
och flyg. I varje möte med en annan människa lär du dig någonting om dig själv!
En annan ögonöppnare har varit att få uppleva ledarskap i
ett annat land. Jag vet ännu inte om det varit otur eller kulturkrock eller lite
av båda, men jag tror faktiskt att vi i Sverige är lite mer medvetna om själva
ledarskapsdelen av chefskapet. Det vill säga, bara för att du är ”manager”
eller ”chef” betyder det inte att du har tilldelats en grupp slavar eller
undersåtar. Men det kan också vara för att jag kommer hit som en backpacker med
engelska som mitt andraspråk och det finns mycket fördomar och förutfattade
meningar om sådana som ”oss”. Jag orkar inte fördjupa mig för mycket i detta
utan är mest glad att denna del är över!
Och när jag ändå la in den här bilden, med de mycket charmerande ungdomarna från HR, så blir jag också glad och tacksam för att jag inte har en sådan liten och trångsynt människosyn som vissa andra *HOST* Dock så har 99 % av alla människor jag mött har varit otroligt öppna, hjälpsamma, tillmötesgående, vänliga, glada och alltid redo för äventyr!
Bortsett från alla backpackers så anser jag att Australiensare är bland världens bästa människor! De är så otroligt humoristiska, gästvänliga och fina :')
Det finns ett antal tillfällen då jag varit oerhört nära på
att ge upp. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; utan mina nära och
kära därhemma hade jag aldrig klarat detta! Det jobbigaste var när jag varit
borta ungefär en månad, det började bli sommar hemma, jag var arbetslös och
satt i Perth hos Richard med Laura och vi var båda näst intill deprimerade av
frustration och fattigdom. Att boka om biljetten hem hade kostat mig 500 kronor
och det var ungefär vad jag hade på kontot efter att jag köpt bilen. Men tänk,
hade jag åkt hem då så hade jag missat ALLT som jag i framtiden kommer minnas
som ”mitt år i Australien”. Så tack ännu en gång för er pepp och ert stöd,
denna gång och ett antal gånger därefter ;)
Även om det varit mycket pip och kvid emellanåt så har det
här året berikat mitt liv på så många fler plan än jag kunnat föreställa mig! Ni som följt bloggen vet mer än vad som kan tyckas
nödvändigt om vad jag varit med om. Men den är också skriven för mig själv för
att jag ska minnas vad som hände och hur det kändes - bortom fotografierna!
Någonting annat som varit väldigt värdefullt under året har
varit all tid jag har kunnat lägga på att lyssna, läsa, skriva, tänka, fundera.
Frustrerande, men i längden tror jag att det verkligen är värdefullt! Jag
tackar dagens tekniksamhälle för alla podcasts, e-böcker och inte minst
WHATSAPP! Jag har också lärt mig att virka ;)
Ett annat litet mål, eller snarare en förhoppning, var att
detta år skulle kunna hjälpa mig att komma på vad jag skulle ta mig för med
mitt liv. Frustrationen över detta har varit ENORM emellanåt, vilket jag varit
vänlig nog att låta nyfikna läsare ta del av. Konstigt nog föll polletten ner
tillslut, så till hösten hoppas jag börja läsa på folkuniversitet, YH eller
högskola! Känner mig supertaggad men mest av allt glad och tacksam att
(förhoppningsvis) få tillbringa 2-3 år och lära mig mer om någonting som är ett
stort intresse för mig idag!
To be continued... ;)
<3
SvaraRadera