Mitt år i Australien

[tidsinställt inlägg som inte funkade :P]

Som alltid när det handlar om årssammanfattningar så måste en ju börja med att påpeka att året gått otroligt fort – samtidigt som det ibland känts som att en dag varit flera veckor lång!

När jag lämnade Sverige så visste jag inte exakt hur länge jag skulle bli borta, det fick bero på vad som hände. Min stora vision var att få uppleva livet som Jillaroo; jaga boskap till häst och uppleva livet i ”the outback”!
Jag ville också prova på en vardag där arbetet inte bara var tankekraft och knapprande på tangenter - jag ville sjunka ner i min säng efter en arbetsdag och vara helt slut av fysiskt arbete snarare än deprimerad av uttråkning.

Nu med facit i hand så kan jag konstatera att jag fått min dröm uppfylld – och mer därtill! Jag känner mig oerhört lyckligt lottad som haft möjligheten att tillbringa så pass mycket tid i de lite mer avlägsna delarna av landet, och uppleva en livsstil som inte existerar hemmavid. Min kropp har fått utstå en hel del stryk och fysiskt arbete så att det räcker och blir över! Lagom är bäst, tror jag blir min paroll framöver ;)

Under året har jag till stor del bott med och hemma hos olika familjer. Att få komma så nära inpå och ta del av andra familjers vardag är väldigt, väldigt intressant. Det har fått mig att fundera en hel del kring min egen uppväxt och hur jag ser tillbaka på och värderar (och har värderat) den. Hur coolt är inte det?

Jag har träffat en hel del människor varav en del förhoppningsvis kommer vara mina vänner för en lång tid framöver. Det är till stor del människorna som en möter, som gör hela resan! Både mina reskamrater, couchsurfingskompisar, min ozzy-familj, ägarna av hostelet i Maffra, diverse löst folk som jag träffat på olika hostel, på fårstationen och på bussar, tåg och flyg. I varje möte med en annan människa lär du dig någonting om dig själv!

En annan ögonöppnare har varit att få uppleva ledarskap i ett annat land. Jag vet ännu inte om det varit otur eller kulturkrock eller lite av båda, men jag tror faktiskt att vi i Sverige är lite mer medvetna om själva ledarskapsdelen av chefskapet. Det vill säga, bara för att du är ”manager” eller ”chef” betyder det inte att du har tilldelats en grupp slavar eller undersåtar. Men det kan också vara för att jag kommer hit som en backpacker med engelska som mitt andraspråk och det finns mycket fördomar och förutfattade meningar om sådana som ”oss”. Jag orkar inte fördjupa mig för mycket i detta utan är mest glad att denna del är över!

Och när jag ändå la in den här bilden, med de mycket charmerande ungdomarna från HR, så blir jag också glad och tacksam för att jag inte har en sådan liten och trångsynt människosyn som vissa andra *HOST* Dock så har 99 % av alla människor jag mött har varit otroligt öppna, hjälpsamma, tillmötesgående, vänliga, glada och alltid redo för äventyr!
Bortsett från alla backpackers så anser jag att Australiensare är bland världens bästa människor! De är så otroligt humoristiska, gästvänliga och fina :')

Det finns ett antal tillfällen då jag varit oerhört nära på att ge upp. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; utan mina nära och kära därhemma hade jag aldrig klarat detta! Det jobbigaste var när jag varit borta ungefär en månad, det började bli sommar hemma, jag var arbetslös och satt i Perth hos Richard med Laura och vi var båda näst intill deprimerade av frustration och fattigdom. Att boka om biljetten hem hade kostat mig 500 kronor och det var ungefär vad jag hade på kontot efter att jag köpt bilen. Men tänk, hade jag åkt hem då så hade jag missat ALLT som jag i framtiden kommer minnas som ”mitt år i Australien”. Så tack ännu en gång för er pepp och ert stöd, denna gång och ett antal gånger därefter ;)

Även om det varit mycket pip och kvid emellanåt så har det här året berikat mitt liv på så många fler plan än jag kunnat föreställa mig! Ni som följt bloggen vet mer än vad som kan tyckas nödvändigt om vad jag varit med om. Men den är också skriven för mig själv för att jag ska minnas vad som hände och hur det kändes - bortom fotografierna!

Någonting annat som varit väldigt värdefullt under året har varit all tid jag har kunnat lägga på att lyssna, läsa, skriva, tänka, fundera. Frustrerande, men i längden tror jag att det verkligen är värdefullt! Jag tackar dagens tekniksamhälle för alla podcasts, e-böcker och inte minst WHATSAPP! Jag har också lärt mig att virka ;) 

Ett annat litet mål, eller snarare en förhoppning, var att detta år skulle kunna hjälpa mig att komma på vad jag skulle ta mig för med mitt liv. Frustrationen över detta har varit ENORM emellanåt, vilket jag varit vänlig nog att låta nyfikna läsare ta del av. Konstigt nog föll polletten ner tillslut, så till hösten hoppas jag börja läsa på folkuniversitet, YH eller högskola! Känner mig supertaggad men mest av allt glad och tacksam att (förhoppningsvis) få tillbringa 2-3 år och lära mig mer om någonting som är ett stort intresse för mig idag!

To be continued... ;)